Efter natt kommer dag...

Migrän trollen är på besök idag, och som ni vet är dom inte snälla på inredningen. Att dom senare bjöd in några lika bråkiga vänner som flyttade in några våningar ner hjälpte inte till att bättra på mitt humör. Nu är det mer än ett år sen hormonrubbningarna började, enligt läkaren skulle dom försvinna av sig själva men så verkar inte fallet vara. Jag vet inte hur mycket mer smärta jag tål, det är ju inte så att det bara gör lite ont. Fick några månader över jul när dom var borta, så lite respit i alla fall.

Men men, det är inget jag kan göra åt det här nu, det får bara bli till att stå ut och hoppas att det försvinner, snart. Allt detta kan nog få människor att tycka att mitt humör svänger enormt, och det gör det nog. Mesta dels för att jag inte tycker om att klaga och att jag inte vill tynga människorna omkring mig allt för mycket. Visst att höra det första gången kanske är ok, men jag har tjatat om det här i över ett år. Så mesta dels försöker jag visa upp en glad Marika, detta tar energi, väldigt mycket energi, och när energin är slut ja då droppar man en del. Jag försöker även lura mig själv, och oftast lyckas jag med det.

Så jag kan gå omkring och vara glad, glömmer bort hur mycket energi det tar och sen blir jag väl lite ledsen. För deprimerad är jag inte, jag vet att detta tar slut, jag vet att det inte kommer vara så här hela livet. Det må vara mörkt just nu, men ljuset finns där framme, jag tar dom underbara tiderna jag har, och har fått och koncentrerar mig på dem. Och på så sätt håller jag mig positiv, för trots all denna skiten så har jag faktiskt ett riktigt bra liv. Jag har ett bra jobb, tak över huvudet och helt underbara vänner. Så skulle det bara sluta göra ont så skulle mitt liv vara perfekt.

Och på den positiva noten lämnar jag er, här ska målas och sen sova lite. Kram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0