Sucks to be me

Upptäckte för några veckor sen att min hormon rubbning var tillbaka, har försökt att ignorera det eftersom det inte finns nåt jag kan göra åt det, men jag visste vad som komma skulle. Så i måndags förra veckan var det dags, kroppen brakade, som jag visste att den skulle göra. Det gör ont, jag mår illa konstant och jag har ingen ork kvar. Så nej jag är inte på bra humör idag, jag är faktiskt ganska ledsen. Varför kan det inte bara reda ut sig, varför kan jag bara inte få må bra för en gång skull?

Så ursäkta om jag inte kan vara den vän jag vill vara, att jag inte kan finnas där och glädjas med lycka eller stödja när det är jobbigt. Ursäkta att jag inte kan tackla att vara den som inte blir vald på ett snyggt sätt. Ursäkta för att jag är ego, att jag använder den lilla ork jag har på att ta hand om mig själv. Ursäkta att jag bär mina känslor utåt, att det jag känner är nått jag kör upp i allas ansikten. Men den här gången orkar jag inte, jag orkar inte vara den fina lilla Mika som alltid är glad och alltid finns där.

Jag vet att detta som allt annat går över, jag vet att där framme, om ett tag är allt lättare igen. Men nu, just nu, är allt väldigt jobbigt. Allting väldigt mörkt. Jag hoppas att råden min dietist gav mig fungerar, jag hoppas att jag har orken att följa dem. Fast framför allt hoppas jag att detta tar slut nu, på en gång, att jag imorgon vaknar och allt det onda i kroppen är borta. Att mitt huvud är klart och att jag slutat må illa, att detta tar slut fort. När ingen kan hjälpa en och ingen kan förklara på ett bra sätt då blir det inte lättare.

Nää. nu ska jag försöka sluta tycka synd om mig själv, det gör inte saker lättare. Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0