Your word is my command, här kommer din fenix Joakim!



Har funderat massa på hur mycket jag berättar här på bloggen, hade en konversation med en kille, han pratade om hur han drar sig undan när han mår dåligt, på sättet han sa det kändes det som ett påhopp. Men jag har kommit fram till en sak, jag är en väldigt öppen person, det krävs för att jag ska må bra. Den här bloggen är en del av mig och därför kommer den fortsätta att vara lika öppen som jag. Vill man inte läsa om det, då kan man strunta i att läsa. Det här är ett sätt för mig att reda ut mina tankar också, jag skriver oftast en massa som jag raderar innan jag publicerar ett inlägg.

Jag försöker att inte hänga ut någon, nämner bara personer vid namn då jag vet att jag får det. Detta är min ego blogg, den handlar om mig, nu råkar det vara så att jag förtillfället mår ganska dåligt. Då skriver jag om det, som på samma sätt när jag mår bra så skriver jag om det. Mina vänner är en stor del av mitt liv, så ja de nämns lite så och då, men oftast inte vid namn, bara ibland. Som Joakim ovan som tyckte att jag skulle måla en fenix, eller en varulv eller något annat väsen. Ja han fick en fenix, kanske det blir en varulv någon annan dag.

Men jag tänker vara lika öppen här på bloggen som jag är i mitt vanliga liv, vill ni inte veta, strunta i att läs. Jag kommer gnissla och gnälla ibland, jag kommer vara störst, bäst och vackrast andra dagar och ibland kommer jag bara vara lugn och harmonisk. Jag är mycket människa i en liten kropp, och min blogg kommer reflektera detta. Att jag inte ännu är helt hundra på vem jag är, och troligtvis aldrig kommer vara det kommer också synas, men hur kul skulle det vara, att veta precis exakt allt om sig själv, det är ju resan som är målet.

Nää, dags för kvällsmål (det som kommer efter middag). Kram