Personlig utveckling...

Efter att ha jobbat som en gnu hela veckan så är det ända jag orkar göra en fredag kväll är att glo på tv-serier. Såg ett avsnitt av Bones, det tog upp att man ska göra det där man vill, vara modig så man inte ångrar att man inte gjorde det. Jag har börjat leva efter den principen, att göra det som jag vill fast är rädd för, att inte ångra. Visst man kan ångra saker man gjort, men man ska inte älta dom. Man ska göra en förändring i sitt liv så de inte uppstår igen, säga förlåt om man sårat någon och jobba på att visa för den personen att den kan lita på en igen.

Man får göra ett val, om man ångrar det man gjort får man antingen göra förändringen eller acceptera att det kommer hända igen, acceptera att det är sån man är. Att trivas med sig själv och sina val är nödvändigt, ett pra själförtroende och ett högt egenvärde kommer man långt på. En vis kvinna sa till mig en gång, det är bara du som får dig själv att känna skuld, otillräcklighet, skam. Det är du som tillåter andra personer att projektera denna känsla på dig, om du anser att känslan är riktigt riktad, att du gjort fel så ska du rätta dig, annars ska du finna ett sätt att inte känna så.

Att se sina egna brister är så mycket mer värt än att se andras, dina brister kan du ändra på, andras brister kan du inte påverka. Det är bara genom dina egna handlingar du kan visa för omvärlden hur du vill bli behandlad. Jag har gjort många fel i mitt liv, mycket saker som jag ångrat, men varje händelse har lärt mig något, har hjälpt mig att komma närmare den människan jag vill vara. Vissa delar av en kan man inte förändra, dessa måste man acceptera. Är man medveten om dem kan man dölja dem i vissa sällskap, men det bästa sällskap man kan hålla är personer som accepterar dig för vem du är, som accepterar de brister som du inte kan förändra. Ingen människa är perfekt, alla har brister, stora eller små. Det är hur du hanterar dem och att du är uppmärksam på dem som är det viktiga.

Nää nu börjar jag bli för allvarlig, lite sömn många dagar i rad gör mig det, dags att slagga. Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0