Har de senaste dagarna diskuterat "the bigger picture" med mina arbetskamrater. Det där att man inte alltid kan ta forsknings rapporter på allt förstort allvar. Tex när vi diskuterar klimatfrågan, vi har bara information om hur klimatet har fluktuerat under några tusen år (sedan skriftspråket uppfanns). Hur kan man med så stor säkerhet anta parameterar och kalla dem för fakta. Visst det är väl så nära på bra gissningar vi får, men fortfaranande de är bara kvalifiserade gissningar, inte fakta. Visst vi vet garanterat att medeltemperaturen har stigit 0,8C sen industraliseringens början. Men kan vi med 100% säkerhet säga att detta bara beror på utsläpp m.m och inte på någon naturlig cykel i solsystemet eller på våran planet. Det kan vi inte, självklart jag håller med om att vi utnyttjar resurser fel. Att om vi skulle sänka våran konsumtion så skulle vi kunna leva minst lika bra men inte tära på jordens resurser lika mycket. Men vi kan inte bevisa något.

Om vi går till frågan om olja, fick reda på att de säger att vi har nått max produktion av olja, definitivt. Men vi vet inte var all olja finns så hur vet vi att det är max produktion. Och föresten sa de det på 70-talet med och vi har ju höjt den produktionen enormt. Varje gång en forskare säger att en hypotes är sanning förstör han tron på fakta. Man ska alltid bevisa saker till 100% kan man inte det så ska det inte presenteras som sanning. Jag förstår att man tror på Gud, för det är så mycket därute som man inte kan bevisa, eller som man sagt att man bevisat men sen blivit visad fel. Jag väljer att tro på big-bang teorin. Jag väljer att tro på att det finns ett universum utanför våran atmosfär, jag väljer att tro på hypoteser. Det är min tro.

När vi ändå är på ämnet, jag älskar att läsa om hypoteser, visst gärna i skönlitteratur som DaVinci koden eller The End of Mr. Y. Där dom tar hypoteser och bygger historier omkring dom. Jag tycker om teorier om tex flera dimensioner, där filosofer vrider och vänder på ordets mening och på visar "sanningar", deras hypoteser, på avsaknaden av fakta istället för att den finns. En favorit är en av filosofierna som finns i The End of Mr.Y(läs den om du inte gjort det), där man beskriver lite hur man kommit fram till hypotsen att det finns flera dimensioner. Den går lite så här, om du är hemma och du vet att din vän är nere på stan, men du inte vet vart hon är. Hon kan vara i klädesaffären, på fiket, mataffären etc. I denna dimension kan hon inte vara på alla ställena men eftersom du kan komma på alla dessa ställen så i någon dimension är hon där. Så för varje möjlig kombination finns det alltså en möjlig dimension. Är inte så bra på att förklara, men visst är det en underbar tanke.

Nää, nu börjar klockan springa iväg, upp 04:30 imorrn med. Kram