Drömmar är som avbrutna filmer, en film man aldrig får se slutet på. Det är nått som verkligen irriterar mig, när man riktigt njuter av drömmen och väckarklockan ringer, och även om man snoosar så är drömmen borta. Hade en underbar dröm härom natten. Det var som värsta kriminalaren och jag skulle precis få reda på vad den misstänkte var misstänkt för, så ringde väckarklockan.

Och börja inte med något om att drömmar är ditt undermedvetna som försöker tala om något för en. Drömmar är bara hjärnan som försöker flytta om saker för att få bättre ordning, defragga om du så vill. Och ibland ställs minnes fragmenten ner för temporär sparning i minnesområdet som drömmar hämtar sin information ifrån. Ganska tydligt i mitt fall då jag älskar kriminalserier som CSI, Bones, Lie to Me mfl.

Men det finns drömmar som inte är lika kul, mardrömmar, som att se en skräckis som man själv är med i. Har riktigt svårt med skräckisar från början, inte lättare när man tror att det händer en själv. Fast där är väckarklockan ett ganska skönt avbrott. När man vaknar av sig själv har man oftast väldigt högpuls och är uppjagad, det är oftast natt och man har jätte svårt att somna om för det känns som det är spöken i alla hörnen, eller zombies om ni så vill.

Dessa brukar mest komma när jag är stressad, och när jag är stressade brukar ag ta in mycket fler intryck så det kommer väl från nån defraggning med ökad hastighet, ett antal meddelanden i fel format eller nåt.

Nää nu ska jag farmvilla klart och krypa i säng. Kram