Hade en jätte trevlig kväll igår, satt och kolla på en massa film med gamla och nya vänner från studentlivet. Ångrar lite att jag aldrig faktiskt tog det där sista steget och blev en del av klubb-mästeriet, men jag var nog inte riktigt i det stadiet i livet att jag hade klarat av det. Funderat lite på att kanske ta ett steg tillbaka, börja plugga igen, men återkommer hela tiden till det att jag faktiskt nog är för gammal, och det skulle nog inte fungera ekonomiskt heller. Men det är en upplevelse som man bara får en gång och jag känner som jag snuvade mig själv på den.

Och när vi ändå är inne på det här med ålder, jag fyller ju 30 i år, börjar ana att 30 års krisen börjar stegra sig. Undrar var det kommer sluta. Trivdes en massa igår, en opretentiös tillställning, mycket skratt, nästintill igen alkohol, bara vara sig själv. På nått sätt umgås som när man var yngre, man umgås inte så här längre, jag brukar i alla fall inte göra det. Alla vänner omkring mig har förhållande, blivit vuxna, jag tycker om att umgås med dem, men det blir ofta par och man hamnar lite utanför, när det inte ska festas dock.

Så jag hänger med när det ska festas, när det blir utgång, tror det har någonting med att jag har varit väldigt inriktad på att se vad som erbjuds därute också. Och blyg och nervös som jag är när det kommer till det andra könet, så har jag fått i mig en del alkohol, vilket bara slutar med att man blir full, och blygheten och nervositeten finns ändå kvar. Gårdagens tillställning handlade inte om det, det handlade bara om att hänga, ha det trevligt. Men jag var äldst, och även om det inte märks så mycket så sitter det fortfarande i mitt huvud.

På nått sätt är jag som en 19 åring fast i en 30 årings kropp, jag är inte som den 19 åringen jag var när jag var 19, utan en med mycket mer självförtroende, mycket mer styrka. Men jag ser inte så mycket framåt, inte så mycket på vad jag vill att mitt liv ska hamna, utan mer på hur jag vill att mitt liv ska vara just nu. Men ibland dyker den där "vuxna" delen av mig upp i bakhuvudet, påpekar att jag borde bete mig vuxnare. Borde planera mer, tänka mer på vart jag är om 5-10 år. Man är inte ung evigt och den annalkande födelsedagen är ett bevis på detta.

Kommer jag ändra mig? Planera mer, bli vuxen? Tror inte det, som jag ser det kommer det komma när jag är redo. Istället ska jag se till att anordna lika mysiga kvällar som igår med alla mina vänner. Visst ut och ha det trevligt också, men nu stoppar jag alla ragg-kvällar. Nu struntar vi ett tag med pojkar, nu ska alla vänner sitta på första parkett, här ska mysas och bara ha sådär trevligt.

Nää, detta blev ett väldigt långt inlägg, jaja. Kram