Tycker det är skamligt att man inte ska kunna ha vänner av det motsatta könet utan att det ska kommenteras och ifrågasättas. Hade en vän över i helgen, vi åt middag och kollade på film och pratade en massa strunt. Och ja vi har väl umgåtts en hel del på sistone, jag trivs i hans sällskap men våran relation är platonisk och det är så vi båda vill ha det. Nu är det så att min vän V hade en förfest och efter som min killkompis är en väldigt trevlig och sympatisk människa tyckte jag att det skulle vara trevligt om han träffade V och mina andra vänner från Norrtälje. Så vi gick över dit.

Måste säga att vi hade väldigt trevligt hela kvällen och det verkade som han passade in i gänget. Men när alla började prata om att röra sig ut på krogen bestämde sig han och jag för att gå hem, jag hade fått migrän också så utgång var inget för mig. Så vi tackar för oss för att gå hem. Då vräker en av killarna i gänget ur sig en väldigt otrevlig kommentar angående det sex som han tycker killkompisen och jag ska ha. Vi var väldigt öppna med att vi bara är vänner så jag tar väldigt illa vid mig av den kommentaren.

90 % av mina vänner är killar (om inte mer), och om jag ska ta den kommentaren rätt så skulle jag då ha sex med alla mina killkompisar? Och varför finns det vissa människor som alltid måste vräka ut sig sådana kommentarer, varje gång jag börjar umgås med någon ny kille? Tror man att bara för att man umgås med en kille så måste det vara en sån slags relation?

Nu är jag en sån person som inte har så många romantiska relationer, mycket för att jag har en tendens att när jag väl gillar en kille på det sättet då tar det ganska lång tid efter det tagit slut innan jag känslomässigt kan släppa det. Men sen är det också så att jag får den känslan för väldigt få killar och jag är petig, jag ska ha allt. Det ska finnas en känsla, det ska finnas personkemi, det ska finnas sexuell attraktion, han måste ha ett inre driv, det ska vara spännande men på samma gång ska jag känna tillit, ja listan är ännu längre. Detta gör ju att de flesta killar jag möter är bara vänner.

Så när man blir påhoppad varje gång man tar med sig en vän till en fest (ingen skulle säga något om min vän var av kvinnligt kön), då blir man, eller i alla fall jag argare och argare varje gång. Och när denna personen har bett mig att bete mig då blir jag ännu argare när han inte beter sig. Jag blir sårad, jag känner mig respektlöst behandlad, jag känner mig påhoppad. Inget av detta har med vem min vän är, han är en helt underbar person, detta har bara med att göra att detta har blivit en följetong. Jag känner att jag snart inte kan ta med mig mina killkompisar till fester som den här killen är om det är på, och det är inte så att det är en liten kommentar heller, kommentarerna är ofta grova och otrevliga. Har jag verkligen gjort något så hemsk mot denna mannen så att han tycker att han har rätt att behandla mig på detta viset?

Nää, nu ska jag titta på tv-serier och försöka glömma allt. Kram