Glad som en gädda?

Jag har en vän som älskar att fiska, han frågade mig häromdagen om jag kunde göra ett porträtt av honom baserat på ett foto. Eftersom jag tycker om en utmaning så sa jag ja, nu är det så att det är år och dagar sen jag skissade från ett foto, ännu längre sen jag skissade ett porträtt, så det kommer ta ett tag att göra. Men gäddan han håller upp på fotot var ganska enkel att göra, gäddor ser alltid ut som dom ler, så här får ni "The Happy Pike".

Photobucket
Hoppas ni får en bra dag. Kram

It's not you it's me...

Vad faan är det för mentalitet, och varför är det alltid det jag får höra. Kan killar bara inte säga du är inte min typ, jag trodde att jag tyckte om dig men det tyvärr är jag inte intresserad, det var bara sex. Varför ska dom alla sockra allt, jag är inte rätt för dig? Är det inte meningen att jag ska ha rätten att avgöra det? När jag ber om ett svar vill jag ha ett rakt svar, om jag inte är intresserad av en pojke så säger jag det, du är inte min typ, du är inte tillräckligt smart eller du är inte tillräckligt snygg. Visst detta kan anses som elakt, men jag tycker att folk har rätt att veta.

Så jag är en smart tjej, jag är riktigt snygg också i alla fall i mina ögon och det är väl det som räknas. Jag må kanske inte stava så bra, mest lathet faktiskt skriver ganska snabbt och orkar helt enkelt inte rätta till mina misstag, och det finns säkert annat jag inte är så bra på. Men jag är trygg i mig själv, jag kanske inte alltid vet vad jag vill men jag vet att jag alltid har mig själv. Jag försöker vara en god vän, men nått som alla vänner vet om mig och som dom får ha överseende med är att jag är egoistisk. Jag är störst, bäst och vackrast. Inom de områden som jag pysslar inom (må det vara jobb eller fritid) är jag en av de bästa.

Finns ingen anledning att vara sämre, fast är det ett område som jag pysslar inom som jag faktiskt är en av de sämsta på så är det dejting. Har nog svårt att förstå andra människor helt enkelt, det är därför jag vill att man ska vara rak med mig. Att försöka linda in saker för att vara snäll fungerar inte, jag fattar inte sånt. Och så länge som jag tror att det finns en chans så brukar jag inte släppa saker, det är nog tävlingsinstinkten. Sen att folk går omkring och kallar mig värnlöst gullig, det hjälper inte mitt rykte. Då kan ju personer bli rädda, vilja linda in saker för att inte såra mig, tro mig jag såras inte så lätt!

Nää, nu har jag tagit ut min frustration. Kram

Inspireras

Min kreativa mojo går på högvarv, spenderar en hel tid på nätet och kollar på inspirerande bloggar och konst kurser på Youtube. Tänkte dela med er min absoluta favoritblogg, Maria, tjejen bakom bokkei.blogg.se hon gör extremt vackra och naturtrogna kreationer i diverse olika medium. Hon inspirerar mig, vill bli precis som henne när jag blir stor. Men det enda sättet att bli bra på nått är öva, öva, öva, så det är det jag gör, sitter och skissar på en massa bilder. Just nu blir det mestadels bilder målade med mina inktense pennor, men snart kommer lite tusch pennor trilla ner i min brevlåda och då blir det till att lära sig måla med dom.

Med tanke på vad jag skrev om igår så kom jag på ett ganska roligt motiv, så jag har suttit halva dagen och skissat och sen målat. Nu är inte jag i närheten så talangfull som tex Maria, men jag blev ganska stolt ändå. Och det är ju bara ett steg i rätt riktning, ju mer man målar och skissar ju bättre blir man (hoppas jag i alla fall). Så här kommer min lilla bild, skriv gärna vad ny tycker om den, konstruktiv kritik och beröm välkomnas.


Photobucket
Nää, här ska fortsätta skissas och lekas. Kram

Smiling through the pain...

Har klagat en hel del över smärta på sistone, så i fredags så träffade jag en ny läkare och fick remiss till special läkare till idag. Så nu vet jag vad problemet är, så jag tänkte att jag skulle tala om det för alla er. Kan börja med att säga att enligt mina läkare så är det inget farligt, det är faktiskt ganska naturligt, det borde gå över av sig självt (det är det där borde som jag inte tycker om). Har haft det från och till i lite över ett år, så det där att det går över, ja det verkar ta lite tid. Så nu till felet, om du är lite känslig så kanske du ska sluta läsa här, och om du inte tycker om det inre kvinnliga könsorganet ska du nog inte läsa heller.

Men vi börjar från början, jag har en hormonrubbning, denna gör att min produktion av gulkropps-hormon beter sig väldigt hoppigt. Så vad gör gulkropps-hormoner? Ja, det är dom som har hand om ägglossningen, vad gör dom egentligen? Inför varje ägglossning skapas ett ägg inuti en äggblåsa som är fylld med vätska, vid ägglossning gör gulkropps-hormonet att blåsan spricker och vätskan för ägget genom äggledaren till livmodern. Jag producerar inte gulkropps-hormon som jag ska vilket gör att blåsan inte spricker utan bara växer och växer, detta kallas för en gulkropps-cysta (har inget att göra med cancer).

Inuti kroppen rör sig tarmar mm väldigt mycket (det gör det på alla människor), så cystan blir puttad åt alla håll och kanter och drar i äggstocken (oftast bara problem på den högra), detta kan göra väldigt ont. Detta brukar hålla i sig i ca två-tre veckor, sen spricker cystan tillslut, fyller buken med koagulerat blod vilket irriterar buken och man har ont i några dagar till (jag varnade att detta inte var nått att läsa för känsliga personer). Detta gör mig irriterad, lättretad, irrationell, krävande, otålig, butter, klagande, trött, besatt.

Så vad kan du som vän göra, kicka lite på mig när jag är nått av de ovan nämnda saker, skäll gärna ut mig om jag är dum, hitta på en massa roliga saker vi kan göra tillsammans så jag kan låtsas om att det inte gör ont och ge mig massa kramar, behöver alltid massa kramar. Så vad kommer jag göra åt det, försöka vara positiv, inte låtsas om att det gör ont och hålla tummarna för att det går över snart.

Nää, nu ska jag laga mat. Kram

OBS. Jag är ingen expert på detta ämne, jag återberättar bara det mina läkare sagt, jag kan mycket väl fått saker och ting om bakfoten.

Konstnärlig...

Självklart så får man mest inspiration när man ska gå och lägga sig, har suttit och skissat hela dagen. Försökt mig på att digitalisera lite av det, men det gick inte så bra så jag lade ner efter en stund, ska ta upp det imorgon igen. Satte mig och tittade på Trinity Blood och stickade färdigt handleds-värmarna som har legat i nån månad halvfärdiga. Så när jag tänkte att det var dags att gå och lägga mig, så kom jag på att surfa efter ny font till min logga. Hittade flertalet men en hoppade ut lite, så var ju tvungen att måla den lite.

Har suttit både idag och igår och kollat på videor om hur man målar med Copics Markers, fick för mig att köpa några i veckan och medans jag väntar på att dom ska komma hem så gör jag lite mer efterforskningar. Det är faktiskt riktigt kul, en annan sak är att jag kan applicera det jag lärt mig i photoshop. Så om jag bara lär mig att rita raka linjer i photoshop (istället för knöggliga som dom jag gör nu), så blir det mycket lättare att måla upp mina digitaliserade manga kreationer.

Det är riktigt roligt att färglägga saker, speciellt när man får leka med skuggor. Loggan ovan var väldigt enkel att måla, det är bara två färger i tre toner vardera. Det behöver inte vara svårare än det. Fast det är väldigt mycket enklare att måla när man har färdiga "outlines", man behöver inte vara lika stadig på hand för att måla, behöver bara hålla sig innan för linjerna och applicera lite känsla. Så får jag bara till linjerna på mangan jag skissade upp idag, så kommer jag kunna presentera för er en manga Veronica snart.

Nää, nu måste jag krypa till kojs. Kram

Glädje finns överallt!

Sa att jag inte skulle vara negativ idag, trött på att klaga. Så här kommer en massa saker som är positivt med denna dagen. Vi börjar med solen, den har skinit hela dagen, var mysigt att gå upp till solsken och fåglarnas kvittrande. Fick nytt uppdrag på jobbet, nu ska jag programmera flash. Hade en trevlig lunch, med trevligt sällskap vid Sickla galleria, fick en promenad i solenskenet på köpet. Har haft trevliga chatter på facebook och mysiga vänner som stöd.

Hemma är det rent och städat, ja förutom pysselbordet. Och pyssel mojon är tillbaka, med besked. Blivit två manga representationer av mig, lite ego får man vara. Sitter och väntar på en leverans av nya tusch pennor, ganska dyra men de är de bästa. Det är så spännanade att lära sig nya tekniker, håller ju och lär mig att skissa manga, tänkte jag skulle lära mig att måla dem också. Hade gärna haft dem just nu, men jag får vänta lite. Får fortsätta skissa och leka med korten jag gör så länge.

Så bara den här dagen har jag massa positiva saker att säga, tänk hur mycket jag kommer ha imorgon och dagen efter det. Livet är fullt av glädje, det är bara att leva med den, och vad som än händer så finns det alltid något att vara glad för. Så ignorerar alla mina problem, lever i nuet, fast jag kommer nog ta det lite lungt ett tag, det är inget som säger att man inte kan vila. Vila kan vara en positiv sak det med. Och med dom orden så loggar jag av för idag, här ska sovas. Kram på er alla som lyser upp min dag!

Varför?

Min hjärna springer alltid omkring i 180, har försökt meditation men hjärnan är lite för aktiv. I arbetslivet och i skolan är detta bra, finns alltid någon bra uppgift att låta hjärnan arbeta med, men på fritiden är det inte lika bra. Har en tendens att få för mig konstiga idéer, analysera sönder dem och hittar jag inga svar så hänger jag upp mig på dem. Vill ju veta! Men i många fall finns inga svar, då har jag en tendens att hamna i limbo, tänker ännu mer, analyserar ännu mer och ja, blir ännu mer förvirrad.

Har extremt svårt att släppa saker som jag inte har svar på, eller har svar på som jag kanske inte kan förstå. Tycker raka svar är enklast, de ska inte gå och missförstå. Beroende på vad det handlar om så kan det ju finnas bra eller dåliga svar, men när jag sitter i limbo då är ett rakt svar bättre än inget alls. Just nu är det alldeles för mycket omkring mig som inte har några svar, där hur jag än vrider och vänder på det, på vilket sätt jag än söker så står jag där svarslös.

Tex. har vi det där med migrän trollen, varför dyker dom upp nu, varför så många och varför så ofta. Har kanske 1-2 timmars respit per dag från dem. Varför är jag helt plötsligt allergisk mot precis allt, när jag vet att för två år sen var mina allergier så få att jag kunde räkna dem på en hand. Och varför, varför måste magen braka gång på gång så att vikten som jag gått upp under en månad rasar bort på några dagar. Jag behöver verkligen fler svar och mindre frågor, för min ork börjar tryta.

Nää, ursäkta för det lite mer negativa inlägget, är mer positiv imorgon. Kram!

Bloggar mig positiv

Dagarna blir bara längre och längre fast jag tänker att jag ska gå och lägga mig tidigare, idag började jag måla på en stämpel och tappade bort tiden, ville ju göra färdigt kortet. Är väldigt trött för tillfället, magen har krånglat en bit så jag får inte i mig det jag ska, tar inte upp näringen, men jag lagade fisksoppa idag och den var riktigt god och mättande och magen blev inte det minsta arg. Tror min kropp har börjat protestera lite på att jag kör rakt fram i 180, och har gjort det ett tag.

Det här nya jobbet är kul och så, men pendlingen sliter. Så jag måste försöka göra allt på en gång, just nu jobbar jag intensivt på att fixa mig en lägenhet i Stockholm. Men det betyder att den lilla tiden jag har hemma måste räknas, som idag då jag har diskat, städat, lagat mat, pysslat och bloggat nu då. Så helt plötsligt är klockan sent och jag borde ha krupit till sängs för läge sen. Men blogga vill jag göra, den här bloggen är lika mycket för att ni ska få ett gott skratt på min bekostan som att jag ska få skriva av mig lite.

Det är som en liten dagbok, om än väldigt censurerad. Jag försöker hålla den positiv och ärlig, så om jag går tillbaka och läser kan jag glädjas åt det positiva. På samma sätt som jag hoppas att jag kan ge er lite positiva tankar, att ni kan känna att jag finns härute, för er. Alltid lika roligt att titta på statistiken och faktiskt se att ni är några stycken som läser varje dag. Trodde aldrig så många som ni är ändå läser mitt dravel, så all kärlek till er.

Nää, nu behöver jag verkligen sova. Natti och kram på er!

Ode till mina vänner

Jag har haft turen att under det senaste året/åren, träffa och åter träffa en massa goda vänner. Lite då och då gör dom sådana där saker som värmer ens hjärta, kan vara en tanke, en kram när man behöver det eller säga saker som verkligen kommer från hjärtat. Jag försöker vara som dem, försöker visa för dom hur mycket jag tycker om dom, finnas där för dom när dom behöver mig. Jag har på senare tid börjat förstå hur mycket de betyder för mig, hur mycket jag älskar dem och hur mycket mindre människa jag skulle vara utan dem.

När de inte är här saknar jag dem, saknar att prata med dem, saknar att höra hur deras dag varit och vad som händer i deras liv. På grund av dem är jag en bättre människa. En god vän förlåter en för ens snedsteg, om dom är tillräckligt små, en god vän lär sig även av sina misstag och gör inte om dem. En gång är ingen gång om man lär sig av misstaget och om misstaget inte gör att man inte kan lita på varandra längre. Två gånger är två gånger för mycket, om man inte lär sig av första misstaget varför ska då vännen lita på en längre.

Jag är kickass på grund av mina vänner, utan mina vänner skulle jag bara vara en ensam nörd som tror lite för mycket om sig själv. Mina vänner håller mig nere på jorden, ger mig en bra tro i mig själv inte en uppblåst en. Jag är egentligen en arrogant skitstövel, men mina vänner finns där för mig, gör mig till den inte lika arroganta skitstöveln jag är. Så avslutningsvis, jag älskar mina vänner, jag hoppas dom vet det, att dom vet att jag finns där för dom både i regn och sol.

Nää, dags att sova, massor med bamse kramar till er allihopa därute.

Värnlöst gullig?

Har inte varit hemma så mycket denna helgen, hamnade på QLAN och spelade Wii hela fredag kvällen, hade riktigt, riktigt kul. I går hade jag en riktigt full dag, med tvätt, frissa och sen in till Benke och festa med Twink, lille bror, Barbie och Li. Iden var väl att vi skulle ut och göra krogen, men vi hade så roligt att vi lämnade aldrig Benkes lägenhet. Blev sent så jag är riktigt trött, men det var värt det. Så det har inte blivit så mycket bloggande i helgen. Har bokat biljetter till Sweden Rock kryssningen så nu blir det åka av, båten går den 7 april och eftersom jag fyller år den 14 tänkte jag passa på att fira min 30 årsdag. Boka biljetter ni med och häng med vet jag.

Blev kallad menlöst gullig igår, killen som kallade mig det kom däremot på att det kanske inte var det ordet han menade, så han kollade upp ordet och rapporterade tillbaka till mig idag, värnlöst gullig skulle det vara. Är nån av dessa egentligen bra? Om du var tvungen att välja en av dem, vilken skulle du välja? Är jag menlöst gullig eller värnlöst gullig, eller är jag något helt annat?

Nää, nu ska jag krypa till kojs, jobb dag imorgon. Kram

Framåt!

Trollen börjar så sakteliga lämna mitt huvud, dimman som fanns där igår är nästan borta och arbetsdagen fungerade helt ok, trots lite bankande. Jag har ganska hög tolerans mot det mesta, min stubin är lång och det ska mycket till innan jag ger upp. Men är det någonting som är frustrerande, som förkortar min stubin så är det smärta. Sån smärta som är tung och ihållande, som sitter som ett band precis över ögonen och gör att man ser dåligt. Så när jag har migrän blir jag inte längre den glada, hoppiga och stutsiga tjejen jag är. Jag tror inte lika mycket på mig själv och jag känner mig oftast väldigt ensam.

Då kan saker som deadlines vara bra, jag var tvungen att rycka upp mig och verkligen försöka. Visst huvudvärken hade lättat lite från igår men när dubbla Alvedon och Ipren fortfarande bara tar udden av det onda då vill man bara krypa tillbaka i sängen. Fast jag tog mig till jobbet idag, jag löste uppgifterna (mitt huvud var med mig på nått sätt) och jag är inte minsta orolig längre för att kunna hålla deadlinen. Och när man gör nått som får en att må bra i sig själv då får man lite mer styrka, lite mer ork att kämpa, jag kommer ju må bra det tar bara lite längre tid än beräknat.

Så sakteliga så blir jag mitt kickass själv, får tillbaka orken i och med att huvudvärken försvinner. Tillbaka på banan, här ska saker tas i itu med, börjar med att fixa det roliga, boka biljetter till Sweden Rock kryssningen och till Sweden Rock festivalen. Ska skriva färdigt min ex-jobbs rapport, här ska en examen tas. Körkortet ska finansieras och lägenhet ska finnas. Jag kanske inte tycker om att planera saker, men lite framförhållning behövs för att livet ska vara kul. Det är inte det att jag beter mig som min ålder, men lite planering kan leda till mycket kul.

Idag lämnar jag er med ett av mina favorit citat:

"Two thumbs up for good holiday fun!" Clueless

Kram

Förbjuden frukt

Så det blev inget skrivet igår, har inte så mycket att skriva om när man ligger hemma sjuk. Visst jag kan skriva om förbjuden frukt, det där att bli intresserad för dom man inte borde. För det blir jag ju alltid, förbjuden frukt smakar visst godast. Alla killar jag dejtat har antingen varit förbjuden frukt eller har nån annan mörk hemlighet som lockar, vad kan jag säga jag är en "sucker" för en "bad boy". Till exempel min förra riktiga pojkvän, han var min tjejkompis storebror, kan inte bli mer förbjuden frukt. Och det höll iallafall i 7 år, så så dåligt kanske det inte är med förbjuden frukt.

Men kollar man tillbaka på de pojkar jag dejtat så är dom antingen känslomässigt onåbara (för mig iallafall), oftast fortfarande upphängda på ett x eller två, haft nån annan mörk hemlighet eller helt enkelt bara varit tatuerade eller piercade. Oftast någon konstig kombination av ovanstående. Så då är frågan, varför hänger jag upp mig på pojkar som dessa, det funkar ju aldrig med dem. Min lista på vad jag söker i en man har bara blivit längre med åren, men i grund och botten är den det samma.

Han behöver vara driven i det han gör, han behöver tycka om sig själv och bry sig om hur han ser ut men han får inte vara "perfekt", utseendemässigt kan det vara att tänderna är lite krokiga (killar med naturlig vassa hörntänder vinner min röst varje gång) eller lite krokig näsa. Helt "perfekt" utseende är avtändande, känns plastigt. Som sagt han ska bry sig om hur han ser ut, vilket betyder att han tränar och han tänker lite på vad han har på sig. Han ska veta vad han vill i livet och han ska försöka ta sig dit, (när han har tagit sig dit ska han hitta ett nytt mål, han ska aldrig nöja sig) målet kan inte vara barn och familj dock. Han ska vara intelligent, tycka om att diskutera absurda ämnen som filosofi, psykologi och konstiga idéer. Han ska vara tuff, kaxig men ändå sårbar.

Man kan tro att det ska vara svårt att hitta allt detta i en kille, men jag har hittat det i flera, problemet är att av diverse orsaker har inte jag passat dem. Den största orsaken har väl varit att från deras sida har det inte klickat. Självklart har jag fallit som en fura för dessa killar och har sen gått med ågren i månader efteråt och undrat vad som gick fel. Och det kommer jag fortsätta med, har väl jag fallit för någon så har jag svårt att stänga av de känslorna. När jag väl lyckas brukar jag tycka det var synd att jag föll så hårt, för jag brukar ha förstört alla chanser att vara vän med dem och sitta i timmar och diskutera absurda ämnen är jävligt kul även när man bara är vänner.

Men jag undrar fortfarande, hur kommer det sig att jag faller för dessa män, och att de inte faller för mig? Har alltid trott att det där med fermoner ska gå åt båda hållen, men tydligen inte. Och varför faller jag sällan för de som faller för mig, det är ju inte så att jag inte blir raggad på, men oftast så är jag helt enkelt inte sexuellt attraherad av dem. Komplicerat det där, men fick höra nån gång att var 12 person man dejtar blir ett längre förhållande. Så det är väl bara och dejta på, förhoppningsvis hittar jag snart en kille som tycker om mig på samma sätt som jag tycker om honom, och som inte är känslomässigt onåbar.

Nää, nu ska jag sova, mycket jobb imorgon. Kram

Efter natt kommer dag...

Migrän trollen är på besök idag, och som ni vet är dom inte snälla på inredningen. Att dom senare bjöd in några lika bråkiga vänner som flyttade in några våningar ner hjälpte inte till att bättra på mitt humör. Nu är det mer än ett år sen hormonrubbningarna började, enligt läkaren skulle dom försvinna av sig själva men så verkar inte fallet vara. Jag vet inte hur mycket mer smärta jag tål, det är ju inte så att det bara gör lite ont. Fick några månader över jul när dom var borta, så lite respit i alla fall.

Men men, det är inget jag kan göra åt det här nu, det får bara bli till att stå ut och hoppas att det försvinner, snart. Allt detta kan nog få människor att tycka att mitt humör svänger enormt, och det gör det nog. Mesta dels för att jag inte tycker om att klaga och att jag inte vill tynga människorna omkring mig allt för mycket. Visst att höra det första gången kanske är ok, men jag har tjatat om det här i över ett år. Så mesta dels försöker jag visa upp en glad Marika, detta tar energi, väldigt mycket energi, och när energin är slut ja då droppar man en del. Jag försöker även lura mig själv, och oftast lyckas jag med det.

Så jag kan gå omkring och vara glad, glömmer bort hur mycket energi det tar och sen blir jag väl lite ledsen. För deprimerad är jag inte, jag vet att detta tar slut, jag vet att det inte kommer vara så här hela livet. Det må vara mörkt just nu, men ljuset finns där framme, jag tar dom underbara tiderna jag har, och har fått och koncentrerar mig på dem. Och på så sätt håller jag mig positiv, för trots all denna skiten så har jag faktiskt ett riktigt bra liv. Jag har ett bra jobb, tak över huvudet och helt underbara vänner. Så skulle det bara sluta göra ont så skulle mitt liv vara perfekt.

Och på den positiva noten lämnar jag er, här ska målas och sen sova lite. Kram


Ålders-noja nä aldrig...

Hade en jätte trevlig kväll igår, satt och kolla på en massa film med gamla och nya vänner från studentlivet. Ångrar lite att jag aldrig faktiskt tog det där sista steget och blev en del av klubb-mästeriet, men jag var nog inte riktigt i det stadiet i livet att jag hade klarat av det. Funderat lite på att kanske ta ett steg tillbaka, börja plugga igen, men återkommer hela tiden till det att jag faktiskt nog är för gammal, och det skulle nog inte fungera ekonomiskt heller. Men det är en upplevelse som man bara får en gång och jag känner som jag snuvade mig själv på den.

Och när vi ändå är inne på det här med ålder, jag fyller ju 30 i år, börjar ana att 30 års krisen börjar stegra sig. Undrar var det kommer sluta. Trivdes en massa igår, en opretentiös tillställning, mycket skratt, nästintill igen alkohol, bara vara sig själv. På nått sätt umgås som när man var yngre, man umgås inte så här längre, jag brukar i alla fall inte göra det. Alla vänner omkring mig har förhållande, blivit vuxna, jag tycker om att umgås med dem, men det blir ofta par och man hamnar lite utanför, när det inte ska festas dock.

Så jag hänger med när det ska festas, när det blir utgång, tror det har någonting med att jag har varit väldigt inriktad på att se vad som erbjuds därute också. Och blyg och nervös som jag är när det kommer till det andra könet, så har jag fått i mig en del alkohol, vilket bara slutar med att man blir full, och blygheten och nervositeten finns ändå kvar. Gårdagens tillställning handlade inte om det, det handlade bara om att hänga, ha det trevligt. Men jag var äldst, och även om det inte märks så mycket så sitter det fortfarande i mitt huvud.

På nått sätt är jag som en 19 åring fast i en 30 årings kropp, jag är inte som den 19 åringen jag var när jag var 19, utan en med mycket mer självförtroende, mycket mer styrka. Men jag ser inte så mycket framåt, inte så mycket på vad jag vill att mitt liv ska hamna, utan mer på hur jag vill att mitt liv ska vara just nu. Men ibland dyker den där "vuxna" delen av mig upp i bakhuvudet, påpekar att jag borde bete mig vuxnare. Borde planera mer, tänka mer på vart jag är om 5-10 år. Man är inte ung evigt och den annalkande födelsedagen är ett bevis på detta.

Kommer jag ändra mig? Planera mer, bli vuxen? Tror inte det, som jag ser det kommer det komma när jag är redo. Istället ska jag se till att anordna lika mysiga kvällar som igår med alla mina vänner. Visst ut och ha det trevligt också, men nu stoppar jag alla ragg-kvällar. Nu struntar vi ett tag med pojkar, nu ska alla vänner sitta på första parkett, här ska mysas och bara ha sådär trevligt.

Nää, detta blev ett väldigt långt inlägg, jaja. Kram

Ebay

Whoho, börjar må mycket bättre, så igår spenderade jag hela kvällen med syster yster och pysslade. Har blivit extremt pysslig av mig den senaste tiden. Till och med börjat köpa massa pyssel saker på ebay, ebay är farligt, har en tendens att bli dyrt. Men det jag köper går inte att få tag på här i Sverige, så det är till ebay man får leta sig. Fortsätter helgen med att ta det lugnt, vila upp mig ordentligt. Åker in till Kista för att kolla på film med lite vänner ikväll, ser framemot en mysig kväll i glada vänners lag.

Har känt den senaste tiden hur mycket jag saknar att plugga, att ha lektioner som är strukturerade och som lär en massa trevliga små special saker. Att gå tillbaka och plugga kommer inte hända, skulle inte fungera ekonomiskt, men däremot så fort jag hittar nånstans att bo i Stockholm (om jag hittar någonstans att bo i Stockholm), ska jag nog skriva in mig på nån rolig kurs. Kanske nånting som har med grafik att göra? Eller nån mer programmerings kurs? Man kan aldrig kunna för många språk.

Men först är det lägenhet som behövs, detta är inte lätt, men det är bara att kämpa på. Kanske man hittar nått tillslut.

Nää, här ska göras i ordning, sen blir det hem till syster yster och pyssla tills bussen till kista går. Kram

Cutsie!

Så jag har pratat en massa om kreativitet denna vecka, om att göra ATCs och vara full av ideer. Har deltagit i tre "swaps" denna vecka, ATC swaps. Ideen är den att man skapar en eller flera ATCer utifrån ett tema och sen skickar man dem till en randomiserad partner som har skrivit upp sig på listan för just det "swapet". Jag gör detta på swap-bot.com. Som saget deltar jag i tre stycken, en snabb där du ska göra en ATC utifrån din partners profil, en som handlar om stjärnor i skyn och en där man ska basera ATCen på en pokemon i människo-form. Den sista är absolut min favorit.

Älskar manga/anime, har gjort det sen jag blev introducerad till det av en underbar vän när jag var 16. Mina favoriter är söta gulliga figurer och/eller serier som är lite naughty (absolut INTE hentai). Så självklart älskar jag pokemons, dom är ju så super gulliga. Har ritat av manga/anime nästan lika länge som jag har känt till det. Har fortfarande inte helt lärt mig hur man komponerar ihop egna bilder, det var ett tag sen jag ritade dock. Så jag googlade, som den lilla geeken jag är och fann helt underbara tappningar av just människo-pokemon temat. Som jag sen så fint ritade av.

Så jag tänkte att ni kanske vill se dem, observera detta är skissat utifrån de bilderna. Jag har inte kalkerat, printat eller liknande. Jag är inte så himla duktig på att rita, det har jag aldrig varit, har fått besktivningen att jag ritar som en 7-åring en gång (när jag var typ 27). Men jag hoppas ni tycker dom är fina iallafall, så här kommer de, en människo-Flaaffy och en människo-Wigglytuff.

Photobucket

Nää, nu ska fortsätta kolla på film och teckna.Kram

Fallna änglar?

Så kom febern igen, och nej jag är inte inbillnings sjuk, termometern säger 38-39 grader, kanske inte jätte mycket feber men tillräckligt för att göra mig lite groggy. Så jag har legat i sängen med en god bok. Visst jag ska läsa lite bättre litteratur, men jag tog den översta i högen. Det blev en bok om fallna änglar, med den passande titeln "Fallen". En vacker romantisk historia, tonårskärlek, död och krig. Den var ok och medans man läste den var man fast, men nu när den är läst har jag lämnats med en känsla av tomhet. Alltså den var nog inte så bra egentligen, börjar faktiskt tröttna på dessa hjärndöda böcker om kärlek och övernaturliga väsen. Vem trodde att jag skulle göra det?

Har två böcker kvar i högen, och det var visst första i en serie så jag kanske ska läsa nästa. Fast jag vet ju inte, den var ju inte så bra. Men sen ska jag leta upp lite mer kvalitetslitteratur. Fick en liten lista av en kompis, ska ta och läsa nått ur den och se om det passar mig. Men om boken inte är skriven av en svensk författare vill jag hellre läsa boken på engelska, och det är lite svårare att få tag på engelska pockets än svenska, iallafall i butik. Ska nog leta lite mer på nätet, vet att en av dem på listan var slut på adlibris, så jag får väl börja med någon annan.

Nää med feber i kroppen blir man helt slut, så nu ska jag gå och lägga mig. Kram

Full av skit!

Jag är tamefaan full av skit, större delen av tiden faller jag för det själv. Men sådär en gång i månaden så ser jag ljuset, ser jag rakt igenom lögnerna. Om jag vore så jävla kickass som jag säger, då skulle jag inte känna så här, då skulle inte kroppen påverkas så av hormonerna och alltid skulle inte vändas upp och ner. Om jag vore så jävla kickass då skulle jag inte vara ensam. Det är helt logisk, skulle jag vara så snygg och cool som jag tror jag är, då skulle någon tycka om mig, alltså kan jag inte vara så snygg och cool som jag tror jag är.

Ja och jo, jag vill ha en pojkvän, vem vill inte ha det. Självklart vill jag ha någon som kramar på mig, som säger hur snygg jag är trots att jag är nyvaken och glömde sminka av mig kvällen innan. Självklart vill jag ha någon som mitt hjärta dunkar för och som jag aldrig vill vara utan. Vem tror jag att jag är, stark kvinna klarar sig själv? Visst jag klarar mig själv, men faan vad tråkigt det är. Tycker det är elakt av min kropp att avslöja mina känslor på det här sättet, hade gärna gått och trott att ensam är stark, trott på lögnen.

Faan för att vara kvinna! Vill tillbaka in i glömskan, där mitt liv är perfekt och jag inte saknar något. I den lilla bubblan som jag gjort, där jag inbillat mig att känslor inte finns. Irrationella känslor, de är de hemskaste. Eller det att jag ältar, och ältar och ältar. Varför väljer ingen mig? Kanske för alla ovan saker, jag är helt enkelt inte kickass nog, snygg nog och jag låter mina känslor springa iväg med mig. Har för tillfället en hatkärlek till det motsatta könet, men tro mig jag kommer aldrig byta sida, skulle aldrig kunna dejta någon så snurrig som mig. Men snart är det snurriga slut och sen är det faktiskt en hel månad till det börjar om igen (om jag har tur).

Nää, nu har jag skrivit av mig, så nu kanske jag kan sova. Kram

Rakt...

Huvudet på skruvat rakt igen, fast extremt trött, lite mer sömn och jag kommer fungera ännu bättre. Så idag blir det inge mer.

Godnatt. Kram

Inte mycket till hjärna...

Blev en superlång dag idag, 36 timmar för att vara exakt. Visst låg jag i min säng i mörkret, men inte somnade jag. Bara vred och vände mig hela natten, det är aldrig kul. Så mitt humör har väl inte varit på topp. Hjälpte inte heller att resturangen jag åt lunch på, missade att jag inte skulle ha sås. Gav mig inte ny mat utan sköljde bara av den, så allergisk reaktion skedde. Nej det har verkligen inte varit min dag idag, mycket stress på jobbet med en hjärna som verkligen inte var pigg nog. Men jag levererade, så lite var bra, men jag vet att jag kan bättre.

Aldrig kul det där, veta att man kan men inte leverar det man ska. Händer mig väldigt sällan, men det har en tendens att leva med mig länge. Mycket av mitt självförtroende ligger i min kunskap, mitt läshuvud, när det strejkar blir jag lite uppochner. Det blir nog alla på ingen sömn dock, men det känns som jag vill visa framfötterna på mitt nya jobb, visa att jag kan. För jag kan ju ju, jag vet hur man gör. Jag är mycket snabbare än så här, det går inte så här långsamt.

Samtidigt är jag extremt kreativ, designer bara flyger ut ur mitt huvud, lusten att skapa finns där men jag känner mig begränsad på grund av bristen på materiel. Men om jag orkar ska jag nog stanna till hos syster yster imorgon (om hon orkar också), så jag kan leka lite med hennes pysselsaker och få utlopp åt en del av all denna kreativitet. Idag har jag iallafall broderat halva korsetten på piratdrottningen medans jag tittade på film.

Nää, dags att krypa till sängs och hoppas på att jag får sova. Kram

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0